Habo har som så många andra mindre och mellanstora samhällen eller städer under de senaste åren begåvats med sin beskärda del av ombyggda och triangelmärkta fordon på vägarna. För vissa trafikanter kan de framstå som ett irritationsmoment i trafiken, medan för andra — och då i synnherhet den yngre generationen — kan de utgöra en fordonstyp som ger dem en större rörelsefrihet än vad som annars vore möjligt. Men fortfarande tycks det finnas viss förvirring eller kanske snarare okunskap kring fordonstypens rättmätiga benämning; en förvirring som möjligen till stor del är generationsberoende.
Låt oss därför reda ut begreppen! Följ med i en kort definition och historielektion kring de båda begreppen, vilken börjar med EPA-traktorn för att sedan övergå till A-traktorn. Det ska visa sig att denna trafikföreteelse har en betydligt längre historia än vad många kanske föreställer sig!
EPA-traktorn
Definition
En personbil, lastbil eller buss som har byggts om till ett fordon som överensstämmer med reglerna för jordbruksmaskiner.
Andra benämningar på denna fordonstyp har t.ex. varit dragbil, biltraktor eller autotraktor och fordonet måste vara försett med draganordning — vilket kan ge en hint om att det främst användes som dragfordon för andra fordon eller arbetsredskap.
Bilen skulle således vara ombyggd så att den uppenbart inte längre var avsedd för person- eller godsbefordran. Säte för en eller två passagerare bredvid föraren var dock tillåtet. Därtill skulle ordinarie förarhytt eller karosseri behållas, men måste i förekommande fall kortas av så att utrymmet bakom framsätena inte kunde rymma passagerare eller gods. Karossen fick därtill inte vara självbärande, och bakhjulsupphängningen fick inte vara fjädrad.
Fordonets maxhastighet reglerades utifrån att växellådans utväxlingsförhållande skulle vara 10:1, vilket innebar att 10 rotationer av motorns vevaxel skulle motsvara max 1 rotation på drivande hjul. Detta ändrades så småningom till att alla växlar över 2:ans växel istället skulle spärras.
Denna typ av fordon kallas fortfarande i folkmun för EPA-traktor — ett namnval som kan härledas till lågprisvaruhuskedjan EPA, för att indikera att det var tal om en billigare form av traktor.
1920–1950-talet
EPA-traktorer började byggas redan i slutet av 1920-talet och blev sedan allt vanligare under 1930-talet. Vid tiden för andra världskrigets utbrott fanns ca 5 000 sådana fordon i landet. I en statlig utredning år 1939 beskrevs hur en EPA-traktor fick konstrueras och framföras enligt gällande bestämmelser. Åtskilliga år senare, den 1 juli 1952, infördes registreringsplikt för fordonstypen.
Under efterkrigstiden började dock EPA-traktorerna dö ut i takt med att nya konventionella traktorer blev allt billigare samtidigt som tillgången ökade. När så trepunktslyften infördes på de konventionella traktorerna blev det mer eller mindre dödsstöten för EPA-traktorerna.
1960–1980-talet
Under 1960- och 1970-talet ökade dock fordonstypen snabbt igen efter att ungdomar hade upptäckt att de med hjälp av EPA-traktorlagen kunde få köra bil innan de fyllt 18 år. År 1963 infördes möjligheten att kunna bygga om och registrera bilen/lastbilen som den nya fordonsklassen A-traktor. Detta utnyttjades dock inte i den omfattning trafiksäkerhetsverket hade avsett, då ungdomarna snabbt lärde sig att A-traktorerna hade hårdare regler för utväxlingen och topphastigheten än EPA-traktorerna.
Den 31 mars 1975 förbjöds därför EPA-traktorerna och EPA-traktorreglerna ersattes av A-traktorreglerna. De i trafik varande EPA-fordonen fick dock dispens att användas i trafik fram till mars 1978, en dispens som kom att förlängas redan år 1976 till att gälla fram till mars 1980. Efter protester och namninsamlingar ändrades detta återigen år 1978 då beslut kom om att de EPA-traktorer som redan fanns skulle få finnas kvar så länge som de var kördugliga.
Med det sagt så har således inga nyregistreringar av EPA-fordon gjorts sedan 1975. Trots att således snart 50 år har hunnit passera så lever begreppet EPA-traktor ändå kvar, ofta felaktigt använt om A-traktorer!
A-traktorn
Definition
Den principiellt största skillnaden i förhållande till EPA-traktorn enligt ovan består i att den tillåtna hastigheten är specifikt reglerad till 30 (±10%) km/tim. På A-traktorer som baseras på nyare fordon regleras vanligtvis hastigheten genom att programmera om motorns styrdon — ofta nog det som i branschen kallas Electronic Control Unit (ECU). Även en hastighetsregulator går att använda på vissa något äldre bilar, så som t.ex. Volvos 700- och 900-serie.
A-traktorer behövde dessutom tidigare, till skillnad från EPA-traktorer, inte besiktigas. Detta ändrades dock år 2018. Första besiktningen ska numera göras inom fyra år från att fordonet togs i bruk. Därefter ska det besiktigas inom ett tvåårsintervall.
Formellt kallas fordonstypen traktor klass A/klass I, till skillnad från klass B/klass II som är beteckningen för jordbrukstraktorer. A-traktorer får köras av den som fyllt 15 år och innehar ett AM-körkort, ett så kallat traktorkort. År 1978 infördes en frivillig varningsskylt för långsamtgående fordon (LGF) för A-traktorer, men från och med år 1982 är det krav att ha en sådan skylt baktill på fordonet.
Bli först med att kommentera